Som mest hade vi sex Hudson på plats – här är fem av dem. De två till höger en 1948 Hudson Commodore Super Six och en 1941 Hudson Traveler Six. De andra presenteras längre ner i texten.
En vecka innan träffen var det 25 mm regn i prognosen. Tänkte att när jag på stående fot tog på mig, i juni i år, att arrangera årets sommarträff kanske det inte var särskilt smart att lägga en träff i ett av Sveriges regnigaste områden. I det här fallet Viskadalen med Kinna/Skene i närheten och träffen i Örby. Så varför? Min tanke var att vi måste ha en träff även i år och att röra oss runt i landet med våra träffar för att ge fler möjlighet att åka på Hudsonträffar – givet också att med vissa undantag så börjar man nog tveka om det ligger 30 mil hemifrån.
Så sagt och gjort fick jag gehör för en träff i västra Sverige och det blev Örby av alla ställen. Närheten till Bynanders motormuseum i Svenljunga liksom andra närliggande skäl som jag kommer till spelade en avgörande roll. Även att Studebakerklubben som var här två år tidigare hade goda erfarenheter av det hela. Så på så vis kunde jag både planka det bästa från deras träff och utveckla egna infall för Hudsonklubbens träff. Vår träff, utan att rodna, var faktiskt mycket bättre.
Första stötestenen blev Örby självt. Rent ordbetydelsemässigt är det glasklart – det anger en bebyggelse (by är i fornsvenskan gård eller boplats) med en sand- eller grusås (ör också från fornsvenskan för grovt grus). Finns ju i många ortsnamn i landet och i det här fallet finns ju ett Örby i Hudsons hjärtland så hade jag inte bott i Örbyhus som liten hade jag nog missat det hela. Hur som helst fick det bli hänvisningar till både Kinna och Skene för att förtydliga.
Min granne säger alltid att resan är viktigare än målet. Så det blev en spännande färd till träffen uppåt genom Smålandsskogarna, ett besök hos vännen Ingemar (USA-bilar) i Smålandsstenar och en genväg över till Örby som blev en rejäl senväg. Ni vet det är bara en sex mil och man kollar inte in att det tar två timmar! Hur som helst anlände jag till Örby sen fredag eftermiddag och en enda Hudson tillika ägare på plats: Lars Andersson. Genom att vi placerat pressmeddelande hos relevanta tidningar finns på annan plats i detta nummer en artikel från Borås Tidning om Lars och hans 52:a Hudson Hornet 4D Sedan. Undan för undan dök den ena medlemmen upp efter den andra. Vissa tog den vanliga bilen till träffen av naturliga skäl. Inget fel med det vi fick ändå ihop sex Hudson på träffen. Vår ordförande lär ha fått vända redan efter en halvtimmes resa med illavarslande oljelampa.
På fredag kväll tolv vid bordet med oxbringa och rotmos liksom mycket att samtala om; träffen hade inletts. Insåg nu att vår ordförande är uppfostrad likt mig själv – mat är för viktigt och värdefullt för att gå tillbaka ut i köket. Så vårt bord var rensat med andra ord. En kollega på Chalmers, Åke Fäldt, känd för sina lysande föreläsningar var fredagens ”after-dinner-speaker”. ’
Han tog oss genom en kavalkad av frågor som varför är himlen blå och vad händer när vi svettas varvat med experiment av olika slag om än en slagsida till vad jag skulle kalla mer kemi än fysik.
Hur som helst svängande hjul och ballonger med hemligt innehåll nedsänkta i flytande kväve fick oss alla att känna en viss inspiration den sena kvällen till trots. Om inte annat så efter jättesmällen ute på balkongen som Åke avrundade det hela med. Det brukar varnas att gör inte detta hemma; det vill säga fylla en petflaska med lite vatten och hälla i flytande kväve över det hela. Vänd sedan flaskan och som tur var i vårt fall tog raketen vägen bort från den samlande och jublande skaran på balkongen och hamnade på en närliggande garageuppfart. Därefter ockuperade vi baren … Vännerna var samlade igen.
Östra Öresjö tidig morgon
Lördag morgon. Tidigt uppe. Mötte ändå några som tog en tur ner till Öresjön innan frukost. Dess morgonblanka vattenyta förde vidare rösterna från de fiskare som var ute. Skönt för mig som slättbo att kunna se långt över vattenspegeln i den mäktiga skogsbygd vi nu var i. Frukosten var väl OK men om man som jag föredrar croissant och wienerbröd och en stor kaffe med varm mjölk fick den helt klart underkänt.
Vid pass 10 var gänget redo med fyra man vardera i respektive Hudson och vi var redo för första delen av dagens utflykt. Vid rattarna Lars med sin 1952 Hudson Hornet, Sven-Ingvar med sin 1956 Hudson Hornet 2D (röd rutig skjorta) och Louise o Andreas längst till höger med sin 1952 Hudson Hornet.
Redo för lördagens utflykt. Till vänster vice ordförande, sekreterare, kassör och ordförande. Även efter årsmötet.
Efter en kort tur kom vi ner till Skene där von Braun Sports Cars håller till söder om Viskan. Ursprunget till att denna sportbilsfirma ligger i Skene är nog både kärlek till hembygden och att startkapitalet kom till via grusförsäljning från tomten bilfirman nu finns vid. Nu anslöt också Claes Levinsson med sin 1949 Hudson Commodore. Andra bilen från vänster i bilden nedan. Försäljningschefen Liam Bodin gav oss en givande visning av både utställningslokaler, med bilar man bara hade hört talas om, liksom en grundlig genomgång av den fullt utrustade verkstaden ja minst sagt kompletta verkstaden. Som alla träffar jag ordnat av olika slag har alltid fokus varit på kortare intressanta inslag med gott om tid där emellan för att snacka med varandra. Och det snackades. Och det dök upp ett Hudsonfan ur tomma intet som via hotellet jagat ifatt oss och de fyra Hudson gjorde hans dag.
Engineering av stora mått. Nu har även Claes Levinsson anslutit med sin bruna 1949 Hudson Commodore
Tre till har nu anslutit sig till oss så vi är ett stort gäng som efter en tremilafärd i Sjuhäradslandskapet anländer till Bynandes motormuseum i Svenljunga. Verkar som intäkter både från Gekås (UllaredI) och ICA-affären i Svenljunga ligger bakom möjligheterna till detta mycket intressanta museum i välskötta lokaler och med en hel våning av mopeder och motorcyklar för den som har det intresset.
Ytterligare ett ekipage med paret Peter och Anna Schepke anländer i sin 1956 Imperial. Tror även de fick lite till livs för när vi kom till Bynanders var gårdsplanen full av en sällan skådat enorm samling motorcyklar så det var med nöd och näppe vi fick lunch. Efter oss bara smulor. Bynanders är som flera andra bilmuseum fullt med bilar som är i finare skick än när de lämnade bandet. Ingen Hudson vad jag kunde se. Så jag tror den stora behållningen är de tvåhjuliga fordonen liksom en fantastiskt fin samling av lastbilar i en av de två byggnaderna som utgör motorsamlingen.
Bynanders har en läcker samling motorcyklar liksom lastbilarFoto: Dag Hedqwist
Nu började mörka moln torna upp sig i nordväst. Så det var dags för avfärd och med hjälp av Danmarks Meteorologiske Institut kunde jag lotsa gänget hemåt under större nederbördsbevis på våra bilar. En överraskning infann sig på hemvägen i och med att vi lyckades lirka in våra fyra bilar på gårdsplanen hemma hos Anders Fransson. Inte planerat men lyckat.
Anders var rektor på Högskolan Borås när jag jobbade där för 30 år sedan. Vi fick en intressant industrihistorisk exposé över den framväxande textilbygden med start just i hans vackra gula gård från 1875. Går man 75 år framåt är våra medhavda Hudsons nyproducerade och ytterligare 75 år så är vi framme idag. Hemfärden till hotellet gick sedan över Öxabäck som blev Svenska Mästare 1973. Ett gäng damer i ortens syfabrik som lade grunden till svensk damfotboll.
Förläggargården i Holsljunga – en av textilindustrins magnatbyggnader
Åter på hotellet blev det tid till vila, styrelsemöte, tipspromenad och årsmöte innan trerättersmiddagen tog vid. Friterad saltgurka, servetter grova som skurtrasor och torskrygg med småsmulad sobrassada var några av höjdpunkterna. Liksom att vi var 16 till bordet och 19 som mest under dagen. Från styrelsemötet skall nämnas att Bo Krister Engelbrecht utsågs till hedersmedlem för sina stora insatser med vår nya hemsida Hudsonsweden.com.
Tipspromenaden var av familjekaraktär med både barnfrågor och lite test på vad vi vet om olika bensinmärken. Vann gjorde Lars Andersson med 11 av 12 rätt, tätt följd av Anders Skogsdal med 10. Fina priser genom Nicklas Jonssons försorg fick vinnarna välja på.
Under årsmötet med 13 medlemmar på plats valdes nuvarande styrelse i stort sett om med en ny suppleantledamot Dan Salomonsson. Mer om detta på annan plats i detta nummer. Den ordinarie styrelsen syns som de fyra ledamöterna längst till vänster på en av bilderna ovan. Som om inte Bo Krister fått nog vann han också klassen ”längst färdväg till mötet”. I nio timmar hade han kört sin Bettan till träffen från Stockholm. Hon syns längst till höger på översta bilden. Bo Krister visade också upp en 3D-printad version av sin egen bil med 2400 delar och då var det bara chassi och motor i princip.
Anna och Peter Schepke och 14 till vid bordet på lördagens middag
After-Dinner-Speaker 2, John Boija
Kvällens ”after-dinner-speaker” var ordförande Boija himself. Han berättade för oss om en väldigt intressant vinkling av släktforskning genom att spåra de bilar familjen haft från hans farfars tid och framåt. Fick också intrycket att herr Boija tänker sig att en dag ha alla i sin ägo där det är möjligt. Vad jag förstår finns redan en 1929 Citroen i hans samling som hans farfar ägt. Nu släpper den anspänning som ändå varit som organisatör av träffen så slutet av föredraget i det nersläckta rummet ser jag bara flimmer mellan ögonlocken. Framåt 23 intas baren och när jag måste åka tidigt nästa morgon för att hinna hem till 10 och inga livstecken visar sig förrän framåt 9.30 bör barbesöket varit både långt och givande.
Många tack för alla ni som kom och gjorde denna träff både möjlig och lyckad – ja för mig som är första gången på en Hudson sommarträff rentav lycklig.
/peter
Foton egna och nâgra bidrag frän vänliga mötesdeltagare
Tretton var vi som samlades i mötesrummet på Hotell Två Skyttlar i Örby för att genomföra årsmötet för Svenska Hudsonklubben. Det fullständiga protokollet ligger på vår hemsida Hudsonsweden.com
Årsmötet som sådant har en strikt dagordning och inga medlemsmotioner hade inkommit så det hela var snabbt avklarat.
Efter uppläst verksamhetsberättelse för verksamhetsåret 2025/26, fick vi höra resultat- och balansräkningen liksom revisorernas rapport. Efter det beslutade mötet enhälligt om ansvarsfrihet för styrelsen.
Ny styrelse valdes då enligt stadgarna i år är ordförande, kassör och två suppleanter föremål för val. På två år valdes som ordförande John Boija. På två år valdes som kassör Ola Gunnarsson. På ett år vardera valdes Nicklas Jonsson och Dan Salomonsson som suppleanter. Samtliga är omval utom Dan Salomonsson som vi hälsar välkommen i styrelsearbetet. En kort presentation av honom finns här intill.
Revisorer väljs för ett år i taget. Både Tord Rajala och Roland Östlund väljs för ytterligare en ettårsperiod.
Valberedning väljs för ett år. Mötet utser styrelsen att vara valberedning enär densamma har mycket medlemskontakter
Till sist beslutar årsmötet att medlemmarna i styrelsen befrias från sin medlemsavgift som ett litet tecken på medlemmarnas uppskattning av arbetet som görs för klubbens bästa,
Allra sist skall noteras att stadgarna föreskriver att ingen får väljas till flera styrelsebefattningar samtidigt. Årsmötet har beslutanderätt att inkludera i styrelsen både en Redaktör och en Klubbmästare. Styrelsen har dock valt vägen att inrätta ett antal speciella uppdrag med rapportering till styrelsen. Bo Krister Engelbrecht vad gäller webben och Peter Apell i förening med Ola Gunnarsson vad gäller Hudsontidningen.
Stothahagha och Sockerkaka
Strax utanför Stehag i Skåne, lite söder om risbältet, träffar jag vår nye suppleant Dan Salomonsson som är både ex snickare, ex tryckare, nu mest tyckare, frekvent sydenresenär jägare och utmärkt sockerkaksbagare. Ortsnamnet är känt i skrift sedan 1302. Stoth är ett fornnordiskt namn för hästflock (jämför sto) och hage är inhägnad. I själva verket hittar ni Dan i Värlinge smedja. Visst finns här vibbar fortfarande av smedja men annars är allt överfyllt med DKW, Borgward och en rad andra spännande bilar liksom allsköns reservdelar.
Två Hudson ingår i samlingen. En vit och rosa 1954 Hudson Wasp och en 1950 Hudson Commodore Six. Den senare var igång när jag kom – sannerligen en skön upplevelse med härlig patina och motorljud samt av händige Dan egentillverkad keps. Visst är Hudson låg men Dan är en reslig skåning som synes på bilden nedan. Rosa för en Hudson låter ju lite suspekt. De flesta är ju i lite mer diskreta färger men tillsammans med det mjukt vita taket är det en spännande kombination som ger mersmak. Ja, ankan som sitter på radioantennen är rosa!
Handen på hjärtat Dan – vad fick dig att ställa upp i Hudsonklubbens styrelse? Du verkar ju ha miljoner projekt att fixa här hemma säger jag och sneglar bland annat på en gräsklippare med motorhaveri: jag ställde upp som suppleant för att annars dör snart klubbarna ut om inte medlemmarna engagerar sig. Och så mycket jobb är det inte utan att jag hinner med det mellan mekandet och bakandet. Jag konstaterar att med Dan har vi fått en korrekturläsare av guds nåde liksom sockerkaksbaken gör att jag gärna tar en omväg om jag skall norrut.
